Då jag inte kom ihåg dig längre, jag tänkte inte på dig, jag visste inte var du fanns. Men du kunde drabba mig som ett illamående, ett oväntat slag i maggropen, en gråt i halsen och ett rop i mina händer. Men till alla sa jag: Tänk att det går över. Det är verkligen skönt att det går över.

När vi ändå håller på. Varför inte.

Så slänger vi på en bihåleinflammation också.

Jag underhåller mig med att leta resor. Den mysigaste av byar ska jag hitta.

För att ha något att se fram emot.